h1

Gäfvert och kärnkraften

oktober 4, 2009

Många människor har kontaktat mig i kärnkraftsfrågan genom åren. I egenskap av entreprenör  förmedlar jag tydligen ett visst mått av realism till debatten anser de. Istället för smutskastning, allmänt svammel, politiska floskler och ren idioti vill man i denna fråga bemötas av objektiva fakta. Nedan följer Lars Gäfverts inlägg i kärnkraftsdebatten.

Det man i folkmun menar med kärnkraft är fission, eller klyvning, av tunga atomkärnor som till exempel uran- eller plutoniumisotoper. Vid klyvningen frigörs också neutroner vilket leder till att en kedjereaktion skapas. Denna fission ger förutom restämnen och neutroner upphov till enorma mängder energi som används för att koka vatten till ånga. Ångan driver turbiner som är kopplade till generatorer som ger slutprodukten el. Under 2008 var den totala elproduktionen i Sverige 146 TWh varav kärnkraften svarade för drygt 61 TWh. Med andra ord står kärnkraften för mer än en tredjedel av landets elproduktion.

Det är i första hand den höga energitätheten i kärnbränsle som gör kärnkraften så attraktiv. Ett kilo uran anrikat till 3.5% U235 innehåller exempelvis drygt 100000 gånger mer energi än ett kilo stenkol. Kärnkraften, om den sköts korrekt, är en billig och effektiv energikälla med minimala, för att inte säga obefintliga, direkta utsläpp till naturen. Många varningens fingrar pekas mot reaktorsäkerhet och ett framtida Tjernobyl, men det här är icke-problem med nästa generationens reaktorer. Några kärnkraftskatastrofer med efterföljande problem lär vi inte få uppleva igen i vår tid (åtminstone inte orsakade av moderna västerländska kraftverk). Det radioaktiva avfallet är dock den stora akilleshälen.

Slutförvaret, vars placering i Sverige nyligen beslutats, måste hålla bränslet inkapslat i 100000 år (tiden det tar för den radioaktiva strålningen att avklinga till säkra nivåer) för att garantera att inte radioaktivitet läcker ut i omgivningarna. En oerhörd utmaning för de forskare och ingenjörer på vars bord detta ligger. Även om man tar fram en lösning som med stor säkerhet kommer hålla, hur vet man att markens beskaffenhet kommer vara likadan över tiden? Mycket kan ju hända på 100000 år; istider kan exempelvis komma och gå, med de påfrestningar på berggrunden detta för med sig. Kan man inte på något sätt minska tiden bränslet måste begravas?

Jo, med hjälp av mer kärnkraft! Två viktiga punkter bör nämnas här:

1. Nästa generationens kärnkraftverk är bränslesnålare, effektivare och ger upphov till avfall med betydligt kortare livslängd än dagens reaktorer.

2. Transmutation av avfall, i för verksamheten särskilt avsedda reaktorer, är på sikt möjligt vilket drastiskt skulle förkorta tiden avfallet måste lagras. Exempelvis subkritiska reaktorer kan användas för detta ändamål. Det europeiska initiativet ACTINET forskar bland annat inom detta område.

Det vore med andra ord ett uttryck av rent förakt mot kommande generationer att avbryta kärnkraftsforskningen idag! Miljarder spenderas varje år på att göra förlegade energikällor baserade på fossila bränslen mer effektiva och miljövänliga. Varför är motståndet till att unna kärnkraften samma förutsättningar så stort?

Kärnkraftshatarna har snöat införnyelsebara energikällor. För all del, det är en fantastiskt företeelse att få gratis energi. Men att exempelvis i Sverige ersätta kärnkraften helt och hållet med förnyelsebar energi är helt orimligt. Det bör dessutom noteras att vatten- och vindkraft inte kan leverera konstanta energinivåer på grund av deras väderberoende utan måste kompletteras med andra energikällor. Vissa miljövänner har dock insett detta och förstår att kärnkraften är ett måste för framtidens energiförsörjning.

Ett stort europeiskt projekt har nyligen initierats av bland andra Eon, ABB och Siemens som går ut på att fånga de ofantliga mängder solenergi som faller på Sahara. Det har beräknats att några tiotal kvadratmil av solfångare i Sahara räcker till att täcka större delen av EU:s energibehov. Fantastiskt? Ja! Det stora problemet med denna lösning, vid sidan av kostnaderna, är att merparten av länderna som är geografiskt lämpliga i den här regionen är så instabila att det är helt orealistiskt att förlägga den här typen av investeringar i dem. Att dessutom hela Europas energiförsörjning skulle vara beroende av ett antal nordafrikanska länder finns nog inte på någon europeisk försvars- eller finansministers önskelista.

Hur stavas då framtiden? Jo, med sex bostäver: F-U-S-I-O-N. Häri ligger lösningen på mänsklighetens fortlevnad. Om inte alla redan kommit till den insikten är det energi som är vår största bristvara idag. Billig, säker, obegränsad energi. Med gratis energi i överflöd går det nämligen att hitta lösningar på de flesta andra problem med metoder som idag anses för dyra och energikrävande. Löser vi detta problem, har vi säkrat oss ytterligare några tiotusentals år på den här planeten. Forskare vid det ansedda MIT har dessutom gjort studier som visar att 2-3 fusionsreaktorer liknande ITER under ett år skulle kunna transmutera hela den totala årsproduktionen av bränsle från samtliga fissionsreaktorer i USA samtidigt som de var och en skulle kunna leverera 1 GW energi!

Och vad är fusion? Jo, helt enkelt en annan typ av kärnkraft. Solens sätt att skapa energi (nu skulle i och för sig fusion på jorden te sig något annorlunda, men grundprincipen är den samma)! Sammanslagning av väteisotoper till helium. Säkert, rent och otroligt effektivt! Men för att komma i mål krävs ytterligare satsningar på kärnkraftsteknik. Vi får inte ge upp nu när vi är så nära!

Annonser

5 kommentarer

  1. Hej! Du frågar…

    hur vet man att markens beskaffenhet kommer vara likadan över tiden?

    Svaret heter: geologi och kemi. Geologi är slarvigt uttryckt: vetenskapen om berg. Och även om 100 000 år låter väldigt mycket ur ett mänskligt perspektiv så är 100 000 år knappt ens en blinking i geologiska termer. Betänkas exempelvis skall att den här planteren är över 45 000 gånger äldre än detta.

    Geologi är vetenskapen som låter oss titta tillbaks i tiden och ställa frågan: vad har hänt med berggrunden under de miljontals år den har existerat? Och vad gäller just den utvalda berget i Forsmark så är svaret: inte särskilt mycket alls. Geologin bevisar att berggrunden i Forsmark har varit stabil och säker under alla de istider som har kommit och gått över skandinavien.

    Lägg dessutom på detta kemi, där det visar sig att alla de riktigt långlivade restprodukterna efter kärnklyvning har en extrem affinitet för sten (fina ord för: kärnavfallet älskar sten) så kan vi med säkerhet veta vad som händer under 100 000 år. Och som grädde på moset har naturen själv redan kört ett 2 miljarder år gammal experiment för att bevisa detat för oss. Platsen heter Oklo.

    Där är svaret på din fråga. Vill du lära dig mer, gå till SKB’s hemsida och läs mer om den forskning man använt sig av för att nå denna slutsats.

    /Micke


    • Tack för din kommentar! Du har så rätt Michael, men för att inte verka okritiskt positiv till kärnkraften valde jag att ändå begränsa min eufori och ifrågasätta slutförvaringen.

      Trots att sannolikheten att det utbrända bränslet och annat högaktivt avfall skall förorena omgivningarna i en avlägsen framtiden är i det närmaste obefintliga känner jag personligen en lätt avsmak inför faktumet att vi lämnar dödliga rester efter oss till kommande generationer. Därför är jag av åsikten att om det går, åtminstone förkorta tiden avfallet är som farligast.

      /Lars


      • Vad gäller avfallet så skulle jag vilja påstå att det har uppstått en viss mytbildning om det, främst för att dess risker i första hand avser strålning, något som människor brukar tilldela närmast magiska egenskaper.

        Faktum är att av allt riskavfall människan kommer att lämna efter sig, så är nog kärnavfall ett av det mest beskedliga.

        – Det är extremt litet i volym. Mängden energi per volym/viktenhet är sådan att på 50 års drift, där den svenska kärnkraften så har stått för hälften av svenskarnas energiförsörjning, kommer att lämna efter sig en volym kärnavfall som ryms i en kub med 8 meters sida. Och då skall ändå betänkas att ca 95-98% av det är outnyjjat uran. Det som verkligen är farligt i det där hade fått plats i en kub med 2 meters sida. 2x2x2 meter… på 50 år. Det är svårt att få huvudet runt hur extremt energirikt uran är, eller hur?

        – Avfallet har mycket goda kemiska egenskaper i det att det är så gott som vattenolösligt.

        – Avskrärmningen från biosfären är tämligen enkel att ordna. För mellanlargrin räcker det med att stoppa avfallet i en bassämng med vatten, så sitter det där i lugn och ro och väntar på sitt slutförvar.

        Och så det kanske viktigaste:

        Det finns faktiskt en plan för vad man skall göra med avfallet. Finansieringen är säkrad. Få andra riskavfall kan stoltisera med detta.

        Tittar man på andra riskavfall, som exempelvis kvicksilver, eller varför inte kadmium från solcellstillverkning, så finns där inga planer. Och vad gäller kärnkraftens största konkurrent (om än inte i just Sverige men globalt) – kolkraft – så finns det inga metoder alls för att ta hand om avfallet, vilket släpps rakt ut i atmosfären (rök-avgaserna) och deponeras (askan). Vi snackar om miljarder ton aska och avgaser varje år. Visste du exempelvis att rökavgaser från koleldning innebär en att en större mängd uran släpps till omgivningen än vad kärnkraft orsakar, inklusive uranbrytningen?

        Avfallet är inget man leker med, nej… men det gäller att akta sig för mytbildning och se till de faktiska egenskaperna… och i ett helhetsperspektiv är avfallet rätt beskedligt att ha och göra med. 🙂

        /Micke


      • Återigen har du helt rätt i det du säger Michael, i synnerhet faktumet att mer uran sprids genom koleldning än från hela kärnkraftsindustrin är ytterst anmärkningsvärt. Den största delen av kvicksilverutsläppen härrör ju också de från förbränning av fossila bränslen, och då framförallt kol. Att dessa utsläpp inte får bråkdelen av den uppmärksamhet som slutförvaret av radioaktivt avfall är underligt.

        Min ståndpunkt kvarstår dock. Jag tycker att det är förkastligt att inte, om man har möjligheten, förkorta den tid kärnbränslet måste slutförvaras. För högaktivt avfall är dödligt, hur beskedligt det än må vara att handskas med. Kan processen som leder till en sådan förkortning av tiden, förutom att öka vår kunskap inom området, dessutom leverera energi ser jag bara fördelar med det, även om det, som du säger, finns en finansierad plan för vad man skall göra med avfallet. Bara för att något är betalt och beslutat innebär det inte med automatik att det är det bästa vägvalet.

        /Lars


      • Jag håller definitivt med dig attd et är idioti att stoppa bränsle som är 95% outnyttjat i marken. Detta är dock de regler som gäller just nu, d.v.s. upparbetning är förbjuden och vi har inte möjlighet att bygga nya reaktorer. SKB och dess ägare har inget annat val för de är fjättrade av lagar.

        Så därför ser jag ju med förhoppning fram emot att Alliansen nu jobbar på att riva upp tillståndsförbudet så att vi kan få ny modern kärnkraft som kan göra något åt de löjligt långa förvaringstiderna. 🙂

        /Micke



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: