Hej Per,

jag har med stort intresse läst din text ”Varför kärnkraft?” om kärnkraftens vara eller icke vara. Nu i efterhand upptäckte jag att den har några år på nacken, men eftersom den alltjämt ligger ute på din hemsida antar jag att du fortfarande står för den. Nedan följer spontana reflektioner på din text, tyvärr endast i punktform då jag är en mycket upptagen man.

Uranbrytning

- ILS är en relativt miljövänlig metod.

- Där ISL ej är möjligt kan man i de flesta fall återföra avfallet till den ursprungliga gruvan.

- Australiensiska gruvor har noll-utsläpp.

- Avfall från gruvdrift är inte farligare än malmen i marken.

- Vidare kommentarer till framtida behov av uranbrytning följer under ”Avfall” och ”Hållbart i längden”.

Risker

- Sannolikheten för en liknande olycka i Sverige ÄR obefintlig. Det är olika reaktortyper och därför helt omöjligt att en olycka liknande den i Tjernobyl skulle inträffa i Sverige.

- Många andra energikällor kan i sådana fall anses vara kontinuerligt pågående olyckor. Exempelvis uppskattas koleldade kraftverk i USA under 1982 släppt ut 155 gånger så mycket radioaktivitet i atmosfären som Three Mile Island-olyckan.

Avfall

- 100000 år är ur ett geologiskt perspektiv inte mer än ett ögonblick. Urberget där det svenska slutförvaret skall placeras påverkades inte nämnvärt av de senaste istiderna och bör därför heller inte påverkas av en kommande istid.

- Avfallet är svårlösligt i de närmast syrefria vattnet 500 m ner i urberget. Även om behållarna skulle korrodera sönder och bentonitleran fallerar löses inte avfallet upp i grundvattnet.

- Efter drift avtar aktiviteten och därmed farligheten i takt med att de radioaktiva ämnena sönderfaller. Efter 30 till 40 års mellanlagring i Clab återstår endast någon procent av den radioaktivitet som fanns strax efter drift.

- De flesta radioaktiva ämnen som finns i använt kärnbränsle sönderfaller inom loppet av några hundra år. Kvar finns sedan ett fåtal ämnen, till exempel plutonium, som är farliga under mycket lång tid. Dessa stannar kvar i bränslet eller i bentonitbufferten och vandrar inte vidare som en del andra mindre farliga ämnen. Det är på grund av dessa mycket långlivade radioaktiva ämnen som bränslet ska hållas isolerat från människa och miljö i upp till 100 000 år.

- Vi betalar alla en skatt på el som går till slutförvaret. Detta är således redan betalat och pengar avsätts kontinuerligt till en fond för byggnation och drift av slutförvaret. Kostanden är alltså en icke-fråga.

- Bridreaktorer byggs på flera håll i världen och exempelvis Indien lägger mycket energi på detta då bränslecykeln för torium kan användas. En bridreaktor producerar mer bränsle än den förbrukar.

- Din okunskap i ämnet kanske lyser starkast när du kallar transmutation ett ”spektakulärt förslag” på lösning. Reaktorer som utnyttjar utbränt och delvis utbränt bränsle samt andra tidigare outnyttjade isotoper konstrueras runt om i världen. Se ovan.

- Personligen tycker jag, även om slutförvaret är en gångbar lösning, att man bör om möjligt förkorta tiden för detta förvar så mycket som möjligt. Här ser jag definitivt transmutation som en tänkbar väg att gå.

Kostnader

- Du säger att hänsyn inte tas till ett antal faktorer. Detta är inte korrekt. Dock visar nya beräkningar på att kärnkraft kostar ungefär lika mycket som vindkraft. Detta baseras dock framförallt på bygget av den nya reaktorn i Olkiluoto. Men att den första reaktor som byggs i Finland på snart 30 år skulle spränga budgeten var väl inte särskilt oväntat? Försakar man kunskap får man inse att det tar tid att bygga upp den igen.

Alternativ

- Självklart vore det bra att kunna spara in på energi, men med tanke på hur vårt samhälle ser ut och utvecklas tror jag detta är omöjligt. Energiproblematiken måste ses ur ett globalt perspektiv och även om vi i Sverige kan spara 20% (eller 40% som vissa tycks tro) som finns ingen möjlighet att detta kommer ske i Afrika, Indien eller Kina under de närmaste 100 åren. Eller som du skriver i ditt politiska manifest: ”Because a world dependant on technology needs equal access and opportunities for all”. Eller tänkte du förvägra vissa detta för att det skulle vara för energikrävande?

- En successiv övergång till el också för transport (spår- och vägburen) kommer nog snarare öka elförbukningen.

- Vind och solenergi är mycket bra. Men precis som du skriver är det orealistiskt att se dem som annat än komplement. Även vattenkraften som står för en stor del av vår elförsörjning räknas som komplement till kärnkraften då vattenkraften är så naturberoende. Kärnkraften är vår energibas.

- Antagligen är kärnkraft det enda alternativet för framtiden, men då i form av fusion istället för fission.

Hållbart i längden

- Du skriver att uran är en begränsad råvara. Det beror på hur man ser det. Uran kan utvinnas ur havsvatten (till betydligt högre kostnad) och tillgången är då i praktiken obegränsad.

- En bränslecykel som skiljer sig från dagens samt bruket av bridreaktorer förlänger bränsleresurserna ofantligt mycket.

Avslutande kommentar

- Att avbryta kärnkraftsforskningen idag och starta en definitiv avveckling istället för att öka våra kunskaper inom området är ett hån mot kommande generationer. Mer forskning inom området förkortar ledtiden till dess transmutation, brid- och subkritiska reaktorer är kommersiellt gångbara, samt till det slutgiltiga målet som måste vara kommersiell fusionsenergi.

- Är du medveten om att du har reklam för kärnkraft från EON på din hemsida? Hur var det nu? ”Because greed, unregulated business & trickle-down economics just doesn’t work…”

Eftersom din hemsida inte ger besökare möjlighet att kommentera din text tar jag mig friheten att publicera dessa kommentarer på min blogg med en länk till din hemsida. Jag hoppas att du finner dem läsvärda. Källor till ovanstående är inte särskilt svårt att hitta. Det är bara att googla. Har du några frågor är du välkommen att höra av dig.

/Lars ”Bäfvert” Gäfvert

Doctor of the Built Environment

Jag ser med spänd förväntan fram emot kommentarer av Per eller andra läsare!

Nu har dock uttrycket fått ny innebörd i viss mening. Åtminstone evolutionen av det: lars ex machina! För nu kommer verkligen Lars ur maskinen…eller snarare ÄR Lars maskinen! Jag fick nämligen nyligen en provlyssning av de integrerade men monokopplade rörförstärkarna the Lars, det största som hänt stereoformatet sedan Born to run släpptes 1975. Huruvida det är Gud eller Lars som kommer ur dessa maskiner låter jag vara osagt, men att detta är det största i ljudväg pengar kan köpa är dock skrivet i sten!

Sessionen ägde rum på Stockholms Hi-End mässa på Sheraton den 15 februari i år. Alla stora tillverkare och distributörer fanns representerade och så även teamet bakom the Lars. Kopplade till ett par Amphion Helium 520, med en vinylspelare från svenska Simply Black som signalkälla tog de mig med storm. Summan av kardemumman? Det lät fantastiskt! Rent Gäfvertskt faktiskt! Tyvärr kan jag inte förmedla ljudet och känslan via bloggen, så ni får tro på mitt ord.

Tyvärr äter mitt lottospelande upp större delen av de inkomster mitt systemutvecklande inbringar. Vore det inte för detta faktum skulle jag idag med största sannolikhet ha ett par Lars i mitt vardagsrum!

Att Janson dessutom i sin sk ”mediekrönika” kallar Fuglesangs rymddans för en ”fjantdans” är en självmotsägelse och säger betydligt mer om Jansons egna koordinationsförmåga än något annat. Och att i samma mening använda orden ”fjant” och ”Fuglesang” borde förövrigt omedelbart entlediga Janson från skrivandets praktik och istället förpassa henne till någon enklare sysselsättning. Att recensera barnprogram visar hon med all önskvärd tydlighet vara oförmögen till.

Se Bolibompa med Fuglesang här.

Det man i folkmun menar med kärnkraft är fission, eller klyvning, av tunga atomkärnor som till exempel uran- eller plutoniumisotoper. Vid klyvningen frigörs också neutroner vilket leder till att en kedjereaktion skapas. Denna fission ger förutom restämnen och neutroner upphov till enorma mängder energi som används för att koka vatten till ånga. Ångan driver turbiner som är kopplade till generatorer som ger slutprodukten el. Under 2008 var den totala elproduktionen i Sverige 146 TWh varav kärnkraften svarade för drygt 61 TWh. Med andra ord står kärnkraften för mer än en tredjedel av landets elproduktion.

Det är i första hand den höga energitätheten i kärnbränsle som gör kärnkraften så attraktiv. Ett kilo uran anrikat till 3.5% U235 innehåller exempelvis drygt 100000 gånger mer energi än ett kilo stenkol. Kärnkraften, om den sköts korrekt, är en billig och effektiv energikälla med minimala, för att inte säga obefintliga, direkta utsläpp till naturen. Många varningens fingrar pekas mot reaktorsäkerhet och ett framtida Tjernobyl, men det här är icke-problem med nästa generationens reaktorer. Några kärnkraftskatastrofer med efterföljande problem lär vi inte få uppleva igen i vår tid (åtminstone inte orsakade av moderna västerländska kraftverk). Det radioaktiva avfallet är dock den stora akilleshälen.

Slutförvaret, vars placering i Sverige nyligen beslutats, måste hålla bränslet inkapslat i 100000 år (tiden det tar för den radioaktiva strålningen att avklinga till säkra nivåer) för att garantera att inte radioaktivitet läcker ut i omgivningarna. En oerhörd utmaning för de forskare och ingenjörer på vars bord detta ligger. Även om man tar fram en lösning som med stor säkerhet kommer hålla, hur vet man att markens beskaffenhet kommer vara likadan över tiden? Mycket kan ju hända på 100000 år; istider kan exempelvis komma och gå, med de påfrestningar på berggrunden detta för med sig. Kan man inte på något sätt minska tiden bränslet måste begravas?

Jo, med hjälp av mer kärnkraft! Två viktiga punkter bör nämnas här:

1. Nästa generationens kärnkraftverk är bränslesnålare, effektivare och ger upphov till avfall med betydligt kortare livslängd än dagens reaktorer.

2. Transmutation av avfall, i för verksamheten särskilt avsedda reaktorer, är på sikt möjligt vilket drastiskt skulle förkorta tiden avfallet måste lagras. Exempelvis subkritiska reaktorer kan användas för detta ändamål. Det europeiska initiativet ACTINET forskar bland annat inom detta område.

Det vore med andra ord ett uttryck av rent förakt mot kommande generationer att avbryta kärnkraftsforskningen idag! Miljarder spenderas varje år på att göra förlegade energikällor baserade på fossila bränslen mer effektiva och miljövänliga. Varför är motståndet till att unna kärnkraften samma förutsättningar så stort?

Kärnkraftshatarna har snöat in på förnyelsebara energikällor. För all del, det är en fantastiskt företeelse att få gratis energi. Men att exempelvis i Sverige ersätta kärnkraften helt och hållet med förnyelsebar energi är helt orimligt. Det bör dessutom noteras att vatten- och vindkraft inte kan leverera konstanta energinivåer på grund av deras väderberoende utan måste kompletteras med andra energikällor. Vissa miljövänner har dock insett detta och förstår att kärnkraften är ett måste för framtidens energiförsörjning.

Ett stort europeiskt projekt har nyligen initierats av bland andra Eon, ABB och Siemens som går ut på att fånga de ofantliga mängder solenergi som faller på Sahara. Det har beräknats att några tiotal kvadratmil av solfångare i Sahara räcker till att täcka större delen av EU:s energibehov. Fantastiskt? Ja! Det stora problemet med denna lösning, vid sidan av kostnaderna, är att merparten av länderna som är geografiskt lämpliga i den här regionen är så instabila att det är helt orealistiskt att förlägga den här typen av investeringar i dem. Att dessutom hela Europas energiförsörjning skulle vara beroende av ett antal nordafrikanska länder finns nog inte på någon europeisk försvars- eller finansministers önskelista.

Hur stavas då framtiden? Jo, med sex bostäver: F-U-S-I-O-N. Häri ligger lösningen på mänsklighetens fortlevnad. Om inte alla redan kommit till den insikten är det energi som är vår största bristvara idag. Billig, säker, obegränsad energi. Med gratis energi i överflöd går det nämligen att hitta lösningar på de flesta andra problem med metoder som idag anses för dyra och energikrävande. Löser vi detta problem, har vi säkrat oss ytterligare några tiotusentals år på den här planeten. Forskare vid det ansedda MIT har dessutom gjort studier som visar att 2-3 fusionsreaktorer liknande ITER under ett år skulle kunna transmutera hela den totala årsproduktionen av bränsle från samtliga fissionsreaktorer i USA samtidigt som de var och en skulle kunna leverera 1 GW energi!

Och vad är fusion? Jo, helt enkelt en annan typ av kärnkraft. Solens sätt att skapa energi (nu skulle i och för sig fusion på jorden te sig något annorlunda, men grundprincipen är den samma)! Sammanslagning av väteisotoper till helium. Säkert, rent och otroligt effektivt! Men för att komma i mål krävs ytterligare satsningar på kärnkraftsteknik. Vi får inte ge upp nu när vi är så nära!

Många var vi som satte morgonfikat i halsen när vi läste IDG:s sanslöst naiva artikel om Google Wave idag. Utan en tillstymmelse till kritisk granskning eller rudimentär analys kapitulerar man totalt inför denna ”våg” som väntas skölja över och frälsa internet. Vilka problem förväntas dessa tjänster lösa? Kommunicerar vi för lite över nätet? Knappast! Vi kommunicerar alldeles för mycket vilket naturligtvis till syvende och sist motverkar ökad produktivitet och sätter vår säkerhet ur spel. Jag ämnar därför i polemik mot IDG skissa upp tre anledningar att undvika Google Wave:

1. Säkerhet

Det behöver knappast påpekas varför vi ska undvika att samla all vår information hos en enda aktör. Google är ett kommersiellt företag som alltid kommer att välja sin egen vinstmaximering framför människors grundläggande fri- och rättigheter. I min egna verksamhet vore det därtill vansinne att dela pseudokrypterad information på servrar som inte är mina egna. Det pågår naturligtvis en bred och upplyftande debatt om detta på sina håll, ty även om Google kanske värnar västvärldens(?) integritet idag finns det ingen som kan förutspå hur Google kommer att operera om 50 år.

2. Maktkoncentration

Med ovanstående punkt i beaktande bör man kanske tänka både en och två gånger innan man ytterligare göder denna svällande ”blob”? Och ju större Google blir, ju mer viktig information som koncentreras till en enda aktör, desto mer attraktivt blir det naturligtvis som lekstuga för hackers, crackers och phreakers. Har du verkligen råd att förlora din mejl, kalender och dina samtliga dokument, ja – hela ditt digitala liv i ett enda svep?

Det finns utmärkta alternativ med i princip samma funktionalitet, kostnadsfria open source-alternativ som kan konfigureras till effektiva kollaborativa verktyg. Vilken idiot som helst med någon slags datorvana kan t ex sätta upp sin egen wiki. Att välja Googles tjänster av pur lathet innan man undersökt vilka alternativ som redan finns borde betraktas som  tjänstefel.

3. Spam

Handen på hjärtat: hur många av dina medarbetare erbjuder egentligen något faktiskt värde? Om du tänker tillbaka på din arbetsdag, fick du höra en enda vettig åsikt av en kollega? Nej, föreställ dig då att ni skulle ha en ”våg” där kommunikationen är så lättvindig att du kommer att tvingas ta del av vartenda ett av dina kollegers idiotiska infall.

Nej, tillåt mig vara skeptisk. Google levererar inte enbart enkla lösningar till komplicerade problem som så många vill påskina.

Jättarna Boeing och Airbus tar givetvis förstaplaceringarna med deras bizjetversioner av kommersiella transportflygplan. Till och med de mer överkomliga BBJ och ACJ ligger hästlängder före Falcon i både prestanda, lyx och utrymme. För att inte tala om möjligheterna att införskaffa en A380 VVIP.

Vidare till de mer rättvisa konkurrenterna till Falcon: Bombardier och Gulfstream. Här finns affärsjet i samma storlek, exempelvis Global Express XRS från Bombardier och G650 från Gulfstream. Bägge dessa vidunder är överlägsna 7X i både räckvidd och hastighet.

Sist men inte minst är designen på Falcon 7X hopplöst omodern och ett fruktansvärt exempel på den franska ingenjörs(konst?) den faktiskt representerar. Layouten med tre motorer är helt ur tiden och dess roll utspelad i dag. Turbofläktmotorer tillräckligt kraftiga för att två skall räcka finns att tillgå från de flesta tillverkare. Att dessutom placera stabilisatorn mitt på fenan är rent vansinne och något som flygplanstillverkare brukar undvika då detta leder till hög vikt och sämre flygegenskaper.

Att Lindholm dessutom valt att inreda sin Falcon 7X enbart med detaljer från sin egen butikskedja gör inte affären mindre smaklös!

Det stora genombrottet när det kom till att lösa skiffer stod araberna för under 800-talet e.Kr. Den store matematikern Al-Kindi uppfann frekvensanalysen med vilken alla dåtidens skiffer blev värdelösa. Sedan dess har vågen fortsatt att pendla mellan chiffermakare och forcörer. När tyska ingenjörer tog fram Enigma kontrade engelsmännens matematiker med att uppfinna den första kodknäckarmaskinen, osv osv.

Nu är vi i den digitala tidsåldern där all information färdas helt obevakad över internet. För den som vet hur är den fantastisk enkel att komma över. Frågan är då, hur skyddar vi oss? Hur behåller vi våra innersta tankar, hemligheter och lottorader för oss själva? Svaret är givetvis kryptografi! Men hur står vågen idag? Till vems favör lutar den? Sanningen är: det är upp till dig som användare. Hur säker du är idag beror till stor del på hur lång kodnyckel du använder dig av.

Förutsatt att du använder en allmänt accepterad krypteringsalgoritm, exempelvis AES, Twofish eller Blowfish som inte uppvisat några uppenbara svagheter, ger en tillräckligt lång kodnyckel i princip ett oknäckbart krypto. Om man tänker sig att man begränsar sig till det engelska alfabetet och enbart små tecken har man 26 tecken att välja mellan. Med ett 15 tecken långt lösenord ger detta ungefär 1,7*10^21 kombinationer.

Men om man sen betänker att Roadrunner, världens idag snabbaste dator (officiellt i alla fall) med sina 1,7 Petaflop gör 1,7*10^15 flyttalsberäkningar per sekund kan detta lösenord knäckas på under 1000000 sekunder, dvs strax under 300 timmar, vilket inte känns speciellt säkert. Speciellt inte om du försöker dölja ditt livs lottorad. Ökar man däremot antalet tecken till 40 blir resultatet något annorlunda. Antalet kombinationer ökar till strax under 4*10^56 vilket med samma dator skulle ta 7,4*10^33 år att lista ut. Det är ungefär 5*10^23 gånger det kända universums uppskattade ålder.

Även om man föreställer sig att någon hemlig spionorganisation har datorer som är hundra eller tusen gånger kraftfullare så finns det ingen möjlighet att någonsin käcka ett sådant krypto. Ovanstående resonemang gäller för symmetriska krypton, dvs där meddelandet krypteras och dekrypteras med samma nyckel. För assymetriska krypton, där två olika nycklar används, en för sändare och en för mottagare, krävs avsevärt längre nycklar. Den rekommenderade nyckelstorleken idag för det assymetriska mailkrypteringssystemet PGP (Pretty Good Privacy) är exempelvis 2048 eller 4096 bitar.

Håll er till ovanstående nyckelstorlekar så undgår ni med största sannolikhet att få era innersta hemligheter avslöjade. Hur lång nyckel man än har hjälper det dock ej mot så kallad ”rubber-hose cryptoanalysis”. Med andra ord att någon slår dig med en gummislang till dess du avslöjar kodnyckeln.

Boken jag sträckläst heter African Genesis, där Ardrey presenterar tre grundläggande teser 1) människan härstammar från Afrika 2) människan är det vapenbärande djuret, för vapnet uppfanns redan innan människoblivandet, av australopithecinerna. Vapnet tvang fram den upprätta gången, för vår stamfader måste ju ha händerna fria. Vapnet befriade honom från växtätandets eviga tuggande eftersom det gav tillgång till kött. Och vapnet drev fram mutationer mot allt större och bättre hjärna, för vapnet kräver intelligens för att användas på rätt sätt. Och tes 3, den svåraste att smälta, lyder:

Människosläktet i sin helhet har, med en instinkt som är lika säker och självklar, som den som driver lärkan att sjunga, aldrig vid ett enda tillfälle tillåtit lokala misslyckanden att hämma framstegen inom vapentekniken, vårt viktigaste kulturella arv.

Kan det bli tydligare och mer träffsäkert om man betänker situationen i världen? Ja, det kan det: bokens sista kapitel heter Kains arv.

Hello World!